Broken words, broken roads..

Jag borde bara lägga av, jag sårar bara mig själv. Men varför kan jag inte sluta? varför kan jag inte släppa taget?
varför är allt så jälva svårt?? Men jag får skylla mig själv.. honom släppte jag in i hjärtat där ingen annan varit, dom flesta har inte klarat av men han gjorde.  Skulle kunna sätta mig i en bil nu och köra iväg och bara säga allt jag har att säga, sen får man ta smällarna av orden. skulle kunna släppa en tår eller två men det går inte, inte nu iaf!

I set out on a narrow way, many years ago Hoping I would find true love along the broken road But I got lost a time or two Wiped my brow and kept pushing through I couldn't see how every sign pointed straight to you Every long lost dream led me to where you are Others who broke my heart, they were like northern stars Pointing me on my way into your loving arms This much I know is true..
That God blessed the broken road That led me straight to you... !


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0