.

En vanlig dag i skolan (års 3-4), va väldigt glad för hade planerat att vara med min bästa vän.

Man längtade så otroligt mycket, vi planerade varje detalj vi skulle göra hos mig..

Klockan ringer, slut för dagen.. Det ögonblicket ändrade nog hela mitt liv.

Jag ser att mamma kommer rusandes fram till mig, helt förskäckt och frågar mig

Det blev helt svart framför mina ögon och det ända jag kunde få fram va

mamma körde oss. men samt hade jag massa frågor i huvudet

varför Dino? Nej det är inte sant  hon måste skoja med mig.

Efter att mamma släppte av hos oss,  tårarna började rinna ner.

Alla planerna vi hade blev istället att jag satt framför telefonen och beredd på att mamma ska

ringa och säga :- ingen fara Tina han klarade sig.

Timmarna rusade bara förbi till slut ringer telefonen,

M- Han är död, tina .. Jag kommer stanna här ett tag till pappa kommer hem snart.

NEEJ, tänkte jag. Det kan inte vara sant, han var ju som en bror för mig.

Sånt kan ju inte hända någon man känner, det funkar inte .

Efter några veckor så var det hans begravning, vi åkte upp till göteborg för att kunna se han med öppen

kista, att höra ett stort antal människor sörja, att höra alla gråta, att till och med se min pappa gråta första gången (kanske sista) i livet. Att höra hans mamma skrika mitt barn, gjorde så jag rös.

-

-

Detta är nog en av dom värsta ögonblicken jag kommer och minnas, att mista en lite 7 årig grabb som bara skulle till skolan och som va som en bror för mig! jag saknar och älskar dig fortfarande ! ♥

Dino & hans syster Dijana (min andra halva)