.

Är det rätt eller fel utav mig att säga att jag är över allt men endå finns det något litet som håller mig kvar?
Helst så skulle ja vilja vara över det för gott, för det leder endå ingenstans. Jag blir bara dumförklarad och sårad, det har ju redan pågått i 1 år och nu så känner ja inte så mycket. Jag kan inte säga att ja inte har några känslor alls det skulle låta helt fel, men kan säga att lite känslor finns kvar men inte lika mycket som innan.

Men jag vet inte vad det är som håller kvar mig, som en nära vän sa till mig "Ta bort allt som har med personen att göra, varför ska du ha personens släkt på FB? ta bort dom, och alla saker bränn upp dom who cares?" Visst kanske ligger något i det att man ska ta bort allt från fb men nu är det så att ja har blivit bra vän med dom flesta och jag skulle tycka att det är synd att kasta det i soporna. Jag är inte sån skulle inte kunna göra det, dom är duse od ljudih!
Och att bränna alla saker hahaha asså först och främst hittar ja inte sakerna, dom ligger i något kuvert som ja inte kan hitta, men samma sak där ja kan inte göra det för ja kommer få någon slags ångest efteråt.

Kan säga er innan när ja skrev något sånt här eller något liknande så var ja alltid ledsen om man ska säga så, men nu.. haha ja skriver detta med ett leende på läpparna. Jag är inte ledsen längre och jag kommer inte va det på länge! Det känns skönt att skriva detta för då när ja blickar tillbaka på början av detta år så kan ja säga "Ne kajem se, nisam bila tuzna".

Så jag ska avsluta detta med att säga,
Uvijek ces imat jedno mjesto u moje srce kao drug il vise to se nikad nezna, al znaj nekajem nist dragi! :):*