.

Ako me volis pogledaj me ..

Har ni någonsin haft en sån känsla att ni skulle göra allt för att få vara med en person även om personen varit en skithög mot dig? Jag har de. Känner mig så dum att behöva dölja allt ja känner så att folk inte ska få reda på det.
Men det kanske är bättre att dölja än att säga för mycket för då slipper jag höra allt tjat från alla om hur ja förtjänar en annan eller att ja borde gå vidare med mitt liv för jag har hela livet framför mig..  Är så trött på att låta alla bestämma hur ja skakänna tycka och tänka.
MEN dom har rätt, utan dom personerna så hade jag aldrig öppnat mina ögon och insett saker, men problemet är att jag inser men ja kan ej komma över. Man vill men hjärtat säger emot, varför kan man inte bara knäppa med fingrarna sen att allt är borta? oh det hade ja önskar nu tro mig..

Och nu till detta ... varför känns det som att man inte har någon aning om vad man skrivit om när man kommit till den punkt allt är tomt i skallen och vi ej får ut dom sista orden som behövs komma ut så att inlägget blir fullbordat?? haha ska klura på den frågan nu när jag går lägger mig.